Ellas berättelse.

Ellas pappa, Artur var född 1890 i Backa socken. Oklart vad gården hette, om den arrenderades eller ägdes av familjen. Troligen låg den bakom Backa kyrka, nedåt älven.

Farfar, August Johannesson var född 1845 och farmor Josefina, var född 1861. De gifte sig 25/11 1886 och köpte Gubbered i början av 1900-talet.

Artur hade en äldre bror som hette John, en yngre bror, Arvid som var ett sladdbarn och dog ung samt en yngre syster, Ingrid.

Artur var ganska duktig i skolan. (Kerstin har hans avgångsbetyg). Han gick till sjöss i 20 års åldern. Det finns dagboksanteckningar från dessa år. Han arbetade därefter på SKF men det är oklart hur länge.

Mamma Elin bodde då i Gamlestaden, men de kände nog till varandra sedan tidigare för Elin var ju mycket hos sina kusiner i Kärra. Ella kan väl bara spekulera i vad de hade för tankar om framtiden.

Farbror John, som var äldre än Artur, gifte sig med Manda, som hade pengar, och de flyttade till Majorna. John blev delägare i ”Göteborgs Byggnadsindustri”. Artur fick då komma hem och hjälpa till på gården, Gubbered. Ella tror inte att det var så Elin och Artur hade planerat sin framtid.

Gubbered var en liten fastighet med två utmarker. En av dessa utmarker blev senare avstyckad till Björkhaga. Den andra utmarken hette Fagerdal, låg mot Säve och bestod av mycket skog och idag är där bebyggt. Det var arbetsamt att ha odlingar på två ställen. I Fagerdal odlades foder till djuren vilket innebar höbärgning. På stamfastigheten, Gubbered i Kärra, odlades det grönsaker. Artur var duktig på att odla grönsaker i drivbänk. Farmor Josefina och Artur stod på Kungstorget och sålde på onsdagar och lördagar. På somrarna var det ganska bra men på vintrarna var det bistert att stå på torget.

Artur var en just person men han tog inte alltid ” för sig” till Elins förtrytelse.

En händelse som beskriver detta är att Artur en vinter hade fått beställning på ett lass med potatis. Han hade fått 5 kronor i handpenning av beställaren. Beställaren dök aldrig upp och potatislasset stod där i stark kyla. Artur kunde inte förmå sig till att sälja lasset till någon annan och hela lasset frös och blev förstört. Artur arbetade under denna tid också delvis på ”Sverre” och på ”Vannebro kvarn” samtidigt som han skötte gården.

All transport skedde med häst och på gården fanns två hästar. Pålle, som var en Ardenner och Docka som var en foderhäst från Kviberg. Pålle var Ellas älsklingshäst, han var mycket snäll och hon brukade få rida på honom hem från hagen till stallet.

Hon låg ibland under ”magen” på Pålle och filosoferade men en gång råkande han av misstag trampa Ella på foten.

Elin var ovan vid hästar och att köra dem. En gång då Elin skulle köra en vagn med Pålle förspänd slog Pålle med svansen, fångade in tömmarna så att de gled ur Elins händer.

Det fanns också 4-5 kor, kalvar, grisar och höns på gården.

Familjen tog vara på allt. Man köpte saltsill i stora tunnor. Man åt saltsill med sur grädde och potatis. Det kom en fiskbil några gånger per vecka.

De kärnade eget smör som tillsammans med egenodlade grönsaker och ägg såldes på ”stora torget”, Kungstorget. Av kärnmjölken bakades ”kärnmjölkspannkaka” som åts med svartavinbärssylt. Det fanns gott om svartavinbär på gården. Efter slakt saltade de in fläsk som låg i saltlake. ”Slinka” bestod av kokta rotfrukter och saltfläsk, som en grönsakssoppa. ”Ängamat” lagades då det var säsong med färska grönsaker också spenat fanns det gott om. Rågmjölsgröt åt man till frukost och då det blev gröt över lades grötklumpar i varm mjölk dagen efter och intogs till frukost. Klimpevälling bestod av kokt mjölk där man la i en fast pannkakssmet och det smaksattes med lite bittermandel.

Elin var duktig på att laga mat. Hon gjorde bla godare kalops än någon annan, kokt på färskt oxbringa inkl. ben, morötter och lök.

Ella minns hur barnen hade sin ”lekstuga” i bersån på Gubbered. Där lagade de bl a mat på den ”sparspis” som Elin tagit med sig från ”Gamlestan”. Sparspisen var en sak som sattes ovanpå gasspisen och användes som ugn.

Det fanns en dräng på Gubbered som hette Mandus. Det var en äldre man som Elin på olika sätt försökte ”få fart på”. Hans genmäle var alltid ”Frun får sattra sig”. Han ville inte alls hjälpa till att ruska mattorna på lördagarna då Elin skulle städa. Han sa sig vara rädd om sina ”pingstaliljor”(händer). Han retades med Elin.

Eld hade man stor respekt för. Ibland kunde det komma kringströvande människor, troligen ”zigenare” som också kallades ”Tater” = tattare. De ville övernatta och det gick bra att få sova i höet om de lämnade ifrån sig sina tändstickor. När dessa människor var på besök stängdes hönsen in då man var rädd för stöld. Dessa människor blev ofta oskyldigt anklagade.

Men det finns också riktigt bra minnen. På söndagskvällarna kunde Elin och Artur ta med sig barnen och en kaffekorg ner till älven. Där satt de och vinkade till Stockholmsbåtarna på älven.

De varor som såldes från Gubbered kördes ner till Nyebro brygga, forslades sedan med båt till ”Träpiren” där män med handkärror väntade på att för en slant forsla varorna vidare till torget. Troligen var det farmor som stod för försäljningen på torget. Det fanns mycket persontrafik på älven under denna tid då det ännu inte fanns så många busslinjer. Båtarna gick från ex Trollhättan och la till vid Stenpiren eller ”Träpiren” och Lilla Bommen.

Det fanns en färja vid Nyebro som gick över älven till Agnesberg. Färjan var handdriven och passagerarna fick själva dra sig över med hjälp av klossar som hakades fast på linan.

Om man kom med cykel och skulle över blev man rodd över. Det kostade ingenting. Färjkarlen var pappa till Meith. Färjeläget vid Nyebro finns kvar.

Gubbered var inte stor och gården bar sig inte i längden. Runt 1930 flyttade farbror John och faster Manda tillbaka till Gubbered.

Farbror John arrenderade ut marken. Han ”skötte” gården och arbetade på sin firma. Firman som sedan blev BPA, ägd av fackföreningsrörelsen.

Enligt Elin så hade Artur och Elin ”sällskap”, som det hette på den tiden i 7-8 år innan de gifte sig. Det var visst så att mormor Alma inte tyckte att Artur var ett tillräckligt ”bra parti” för Elin. Elin arbetade då på Singer, oklart vad hon gjorde men en tid var hon i Vänersborg.

Sedan blev mormor Alma sjuk och Elin fick sluta med arbetet på Singer. Mormor Alma dog strax innan Elin och Artur gifte sig i april 1922. Då låg Hugo redan i magen på mamma Elin och det är oklart om Alma visste om detta. Hugo föddes i juni 1922.

Elin trivdes aldrig på Gubbered.

Nångång 1931-32 blev det bestämt att farbror John skulle överta gården. Farmor levde fortfarande då. Vart skulle då Elin och Artur ta vägen med sina barn, Hugo, Ella, Inger, Allan, Kurt, Sven och Kerstin som var ett år då familjen senare flyttade till Björkhaga. Elin var gravid då huset byggdes.

Artur fick då ut, från det framtida arvet, en tomt, Björkhaga. Mamma Elin hade en ”arvfaster”, Emma som var gift med Anders i Björkelunda, Gunnilse. Det blev då möjligt för Elin att få ett ”lån” på sitt framtida arv, på 3000 kronor. ”Äntligen får jag ett eget” tyckte Elin.

Artur hade helt klart för sig var han skulle lägga huset. Det viktigaste fanns, friskt dricksvatten. Artur schaktade och murade upp grunden helt själv men hade hjälp med resning av huset. Han hade även ritat huset och gjorde all inredning.

I september 1933 flyttade familjen in på Björkhaga som fick namnet efter alla björkarna på tomten. Från början fanns inget vatten och avlopp inomhus på Björkhaga. Detta drogs in på 40 talet och troligen var det Kurt och Sven som fick gräva för ledningar och rör. Det var ”självtryck” in i huset från vattenkällan.

Artur var ”händig” inom många områden. Han målade tavlor, snickrade möbler, bland annat ett vitt hörnskåp med oval spegel som stod i hallen på Björkhaga. (Ella tyckte alltid att hon såg lite smalare ut i den spegeln) Han spelade också fiol. Ella minns att hon kunde somna till fioltoner under sommarkvällarna på Gubbered. På vintrarna var han ofta sysselsatt med skolagning till alla barnen på Björkhaga. Då satt han på kökssoffan och halvsulade skor och kängor med ”becktråd”. Lädret fick ligga i blöt och sedan bankade han ut det så att det blev smidigt.

Artur var ju också duktig på att odla och han anlade trädgården på Björkhaga. Han lade grunden till den trädgård som fortfarande finns kvar, terrasserna, trapporna, planteringar och almbersån bl a.

Elin sydde alla kläder till sina barn, ändrade, lagade och sydde om. Hon hade en gammal trampmaskin från sin tid på Singer och den användes ständigt på kvällarna.

Elin kunde inte sticka så det gjorde farmor Josefina. En gång per år fick familjen ett paket från Elins kusin, Olga Brankell i Göteborg. Paketet innehöll avlagda kläder och skor av bra kvalitet till barnen. Det var ett uppskattat tillskott. Hugo var den förste som hade sk. golfbyxor i Kärra skola.

Under denna tid så arbetade pappa Artur också ”på vägen”. Det var när vägen från Kungälv till Göteborg rätades ut och stensattes. Det kan ha varit nödhjäpsarbete.

Han arbetade också hos farbror John inom byggnadsindustrin i perioder. Det var ju svår arbetslöshet under 30-talet. Då Fjällbohemmet byggdes 1937-38 fick han arbete där. Under denna tid blev Artur sjuk, troligen var det en stroke. Han var aldrig förlamad eller fick afasi och fiolspelet blev sig aldrig likt igen. Han återhämtade sig långsamt och kom delvis tillbaka men var ”märkt” av sin sjukdom och lite klen. Han hade kanske ont av sitt ”tungsinne” ibland och kunde vara tyst i vissa perioder.

Efter sin sjukdomsperiod fick han lite hjälp, lite pension och försök till annan sysselsättning men han orkade inte riktigt med detta.

I början av 1940- talet var Artur engagerad i hemvärnet. Han hade varit engagerad i en skytteförening som ung. Det fanns en skjutbana vid ”Nordtagene” i Kärra som låg norr om ”Tagene”.

Under kriget födde Artur upp kaniner som sedan såldes till vänner och bekanta som hade ont om kött, men inte till bönderna som hade bättre tillgång till eget kött. Jordgubbar odlades också som såldes till bekanta men de stod aldrig på ”torget” med det som odlades på Björkhaga.

Det var knapert på Björkhaga under kriget men även Elin var bra på att hushålla och man tog vara på allt. De hade höns och under kriget även grisar.

Under denna tid tog Artur även ”beting” på Klareberg med att rensa betor. Även Hugo och Ella deltog i detta arbete. Alla familjer runtom hade det ungefär likadant ifråga om mat och pengar.

Artur var väl inte direkt religiös men det var däremot farmor Josefina. Ellas minnen från kyrkobesöken med farmor Josefina, som alltid gick till kapellet på söndagarna var att alla hade hatt eller svart huvudduk av silke. Även barnen skulle skyla sitt huvud med hatt eller mössa vid kyrkobesöken.

Ella kan inte minnas att hon någonsin hörde sin pappa svära. Han var medlem i ”arbetarkommunen” socialdemokraterna och var noga med ”ärlighet” och att inte kritisera andra, med det menade han att ”skvallra”. Han kunde däremot säja ifrån vid vissa tillfällen när han tyckte att det gick för långt. Han skrämde ”Asplundskan”, grannen på Björkhaga; när hon retade Elin med att vattna sin ko från familjen vattenkälla. Då sa han till ordentligt och efteråt kommenterade ”Asplundskan” händelsen till Elin med att ”Du har en riktig karl”.

Farbror John som var änkeman efter Mandas bortgång, gifte om sig med Signe. Det var stor skillnad på Manda och Signe. Manda hade stått för betydligt mer ”ordning och reda” och var duktig på matlagning och bakning.

John kunde komma ”lite dragen” till Björkhaga på söndagarna med sitt dragspel och då satt de utomhus på kvällen och spelade. John lånade ut sitt dragspel till Sven ibland. John var snäll och lämnade ibland i tysthet en ”femtilapp” på köksbordet för att det inte skulle bli känsligt och behöva tackas. Signe och John fick två barn tillsammans. Lasse och Kjell som var något fysiskt handikappad från födseln. Lasse ärvde Gubbered med utmarker som bla blev mark för motorvägen.

Artur dog hastigt i januari 1943. Elin fick ingen pension efter att Artur gått bort och barnen fick hjälpa till med försörjningen på olika sätt.

Mamma Elin var född på Nordtagene 31 juli 1894. Hon hade två bröder, Ernst, som var äldre och Hugo som var yngre. Mormor Alma Maria och morfar Frans Justus övertog Nordtagene 1891 från Almas föräldrar. Gården räknades på den tiden som ”lite bättre” än andra runtomkring ex. Klareberg. Elin har berättat att familjen hade två hundar på gården Tusse och Bella. Hon berättade med värme om dessa hundar, som var hennes lekkamrater.

Det fanns tjänstefolk på Nordtagene bla pigan Tilda som Elin har berättat om. Det fanns också köksor och mjölkpigor. Karlarna befattade sig aldrig med kor och höns, det var kvinnogöra. Karlarna och drängarna tog hand om hästarna. Det verkar inte som om Elin behövde hjälpa till med arbetet på gården under sin tid på Nordtagene. Ella tror att Elins mamma Alma var lite ”högfärdig”.

Elin hade en moster, Hulda som var en dominant dam och som Elin hade respekt för. Senare skrämde Elin sina barn med Hulda . Hulda ägde ”hospitalet” i Gamlestan som var ombyggt till hyreshus och kallades för ”Stättan”. Hulda blev tidigt änka med tre pojkar som var Elins dubbelkusiner, Isse, Einar och Alf. Alf gifte sig aldrig, bodde tillsammans med mamma och var troligen homosexuell, tror Ella. Pojkarna var välutbildade, advokat och kamrer.

Det hände någonting som gjorde att Nordtagene fick säljas 1901. Troligen hade ”någon” gått i borgen och det reddes inte ut. Elin var då 7-8 år och hade just börjat sin skolgång i Kärra skola hos fröken Bergendahl. Elin tyckte mycket om sin fröken och pratade mycket om henne senare i livet. Fröken Bergendahl hade en för den tiden ovanlig pedagogik. Mitt i skolarbetet fick barnen ibland avbryta pågående arbete för att ställa sig upp och sjunga en sång och göra några gymnastiska rörelser. Sedan fortsatte de med det vanliga skolarbetet.

Innan Kärra skola byggdes var skolan inhyst under några år bla på Nordtagene där det fanns en stor sal. Troligen flyttades skolundervisningen runt bland de gårdar som hade plats och möjlighet.

Elins familj flyttade till en lägenhet i Gamlestan. Morfar Frans Justus började arbeta på ”Västgötabanan”, oklart med vad.

Elin var inte religiös, hon spelade gärna kort vilket ofta gjordes på söndagarna på Björkhaga. Sånt hade inte gått an på Gubbered och när farmor Justina kom på besök till Björkhaga efter sitt kyrkbesök så röjdes korten snabbt undan.

Elin hade en Farbror, Victor som kom på besök till Björkhaga ibland. Då spelades det ”Priffe” med ”träkarl”, som satt som fjärdeman i kortspelet. Farbror Victor var änkeman efter två äktenskap. En av fruarna hette Emma. Viktor hade under en tid ägt ”syltan”, krog /restaurang, Sankt Erik på Torg- eller Magasinsgatan. (Finns ett glas från ”Sankt Erik”).

Viktor var en glad och festlig ”prisse”, full av historier som kanske inte alltid var helt barnvänliga.

Barnen stod och hängde vid dörrkarmarna med öronen ”på skaft”. Mamma Elin gned sig om hakan och frågade ”Förstår ni nåt?” Nä, svarade barnen. Förstår ni nåt får ni gå ut, sa Elin.

Det blev till att gå ut i köket och sätta på söndagens eftermiddagskaffe och lägga upp kaffebrödet som bestod av skorpor, slätkrans, fylld russinfläta och kanske en mjuk kaka då det fanns gäster.

Hösten 1936 hade farbror Victor varit och hälsat på några dagar på Björkhaga. Elin skulle till Göteborg för att handla på fredagsförmiddagen som hon brukade. De tog sällskap till bussen.

Victor var en stor och kraftig man. När de står och väntar på bussen säger Victor ”Nu går det runt för mig” och så faller han ihop och dör hastigt vid busshållplatsen. Elin var gravid och väntade Birgit. Då bussen kom ville Elin att bussen skulle ta med den döde Victor till Göteborg men det ville inte chauffören. Han körde Victor till Kärra där en ambulans hämtade senare.

Arturs yngre syster Ingrid utbildade sig till diakonissa i mitten av 20-talet på Bräcke Diakonianstalt i Lundby på Hisingen. Detta hus finns kvar och ligger bredvid nuvarande Bräcke Västergård som fungerar som ”hospis”. Hon var också en tid på Ersta anstalten där det fanns sjukvårdsutbildning och det måste ha varit där som hon fick sin distriktssköterskeexamen. Det var en stor dag när hon fick sin ”dräkt”/ uniform. På den tiden fick en diakonissa inte gå i privata kläder annat än på fritiden. De fick inte heller gifta sig utan levde ett liv som nunnor! Ingrid arbetade under en tid på 30-talet i Kungsbacka som distriktssköterska. Därefter arbetade hon i Örby och i Skene där hon var kvar till pensionen. När faster Ingrid arbetade i Kungsbacka och Örby hade hon mottagningen hemma i sitt eget kök varje morgon kl. 9.00. Patienterna satt utanför i trappan och väntade. Hon bodde då i en lägenhet i en villa på andra våningen med ett rum och kök, två snedgarderober och utedass. Hon hade sitt sovrum i en av snedgarderoberna. Hon tog emot patienterna i köket där hon gjorde sina omläggningar och annat sjukvårdsarbete. Hon gjorde också hembesök och då förflyttade hon sig med cykel. Faster Ingrid skaffade sig bil på 50-talet, en svart Morris som hon älskade. Ingrid var musikalisk och spelade både orgel/piano. Hon hade en orgel hemma som hon gärna spelade på, mest psalmer.

Ingrid avled våren 1963.