Kerstins minnesbilder av pappa Arthur

Anna var här idag. Hon var nyfiken på pappa, hans värderingar, hur han var som pappa och människa. Jag är inte så bra på att skriva, men får skriva ner barndomsminnen. Jag är inget sanningsvittne.

Som jag minns pappa så var han tystlåten och arbetsam och trygg. Men han var sjuklig. Första gången jag märkte det var när han fick vatten i lungsäcken, då var jag 5 år. Inte långt efteråt fick han en stroke, ramlade ner medvetslös på arbetsplatsen. Han låg på Mölndals sjukhus i ett par månader tror jag. Han hämtade sig förvånansvärt bra. Men efter det kunde han inte fortsätta med arbetet. Sen gick det fem år så fick han blindtarmsinflammation. Efter operationen blev han inte bra i ett ben, dålig cirkulation. Efter ett par månader fick han en ny stroke och den överlevde han inte. Han dog lördagen 30 januari 1943 hemma på Björkhaga.

Han byggde Björkhaga och anlade trädgården på 10 år. Jag minns att han jobbade varje kväll på huset eller i trädgården, efter jobbet. Han arbetade på Fjällbo som grovarbetare. På somrarna cyklade han dit. Det var på 30-talet med hög arbetslöshet. Vid ett tillfälle var han stensättare på vägen mellan Göteborg och Kungälv.

Tomten på Björkhaga var pinnmo. Det måste ha varit ett styvt arbete att anlägga blomsterland, grönsaksland och gångar. Han sprängde stenbumlingar till skärvor som underlag i gångarna, sen tog han sand från ett ställe i skogen och kärrade till gångarna. Och så anlade han rabatter med clarkia, sömntuta, tagetes, luktärter, reseda, krasse och pensé. Vi hade också potatisland. Han odlade morötter, palsternacka, grönkål, spenat, blom- vitkål, rödbetor, rädisor, jordärtskockor och ärtor. Grönsallad hade vi inte. Rabarber och jordgubbar hade vi också. Hushållssopor komposterades och så hade vi utedass, det blev ju en del gödsel för vi var 9 pers.

Det fanns en källa på tomten invid vägen. Där hämtade vi vatten på vintern. Det fanns också en damm intill, dit fick vi inte gå för där bodde ”brunnsgubben”. Vi hade höns som bodde i skjulet (där fanns dasset också). Tidigt på våren fick hönsen gå lösa, då började de värpa. Under vintern fick vi inga ägg, men om påsken var sen då kunde vi få äta de första äggen. Då var det kalas! En tupp fanns också. På våren ville någon höna ligga på ägg, då gjorde mamma ett rede så hon fick ligga i ro och kläcka äggen. Sen kom det fram små gula dunbollar, va söta de var. Vissa av kycklingarna var tuppkycklingar, de fick leva till hösten. Då stekte mamma dem i ugnen, fyllde dem med torkade äpplen och katrinplommon. Jättegott!!! Vi hade också grisar som slaktades till jul. Vilket fläsk! Revbensspjället fyllde mamma med katrinplommon, torkade äpplen och lite sirap. Har aldrig smakat så goda revben.

Mamma var duktig att fixa mat, de enklaste rätter fick hon aptitliga. Vi hungrade aldrig trots ransonering och pengabrist. Pappa var duktig på att snickra, han gjorde möbler (undrar om något finns kvar?). Han spelade fiol(mamma tyckte det lät som kattjämmer), målade tavlor och tecknade.

Det var dödsfall, två pojkar dog i späd ålder. Den tredje Allan dog 11 år gammal i hjärnhinneinflammation. Det fanns mycket sorg, jag minns väl stämningen och begravningen för Allan. Jag var 4 år det har nog hängt med hela livet.

I sept. 1939 gick Tyskland in i Polen. England och Frankrike förklarade Tyskland krig. Andra världskriget hade börjat. Hemma var det oro för framtiden, Hitler var avskydd, pappa var Englandsvän. Ella hade varit i London med Mannheimers. De kom hem någon vecka före krigsutbrottet. Den hösten började jag i skolan. Pappa gick med i Hemvärnet. 9 april 1940 minns jag tydligt. Det var en vacker och varm vårdag. När jag kom hem från skolan hade mamma hört på radion att tyskarna hade gått in i Norge och Danmark. Pappa var i stan, vi väntade att tyskarna skulle anfalla Sverige också. Det var en orolig tid. Pappa följde krigsutvecklingen. Det fanns gott om nazister. Prosten Redin höll salvelsefulla predikningar då han hyllade Hitler. Mamma var inte så kyrklig men då gick hon och lyssnade och retade upp sig på honom. Vid ett tillfälle skulle alla skolbarn samlas i kyrkan. Mamma skulle gå med, hon hotade med att resa sig och säga ”Håll käften” om prosten började tala om Hitler. Vad rädd jag var att hon skulle skämma ut mig inför Fröken och skolkamraterna.

Inom hemvärnet fanns nazister. Någon gång under 1942 blev det räfst inom Hemvärnet. En kusin till pappa som var befäl i Hemvärnet blev inkallad till förhör. Pappa ställde upp som vittne. Det var nog jobbigt för honom, men han var medlem i Säve Soc. Dem. Arbetarkommun. Där var ilskan stor över misstänkta nazister inom försvaret. Kusinen fick under press bedyra att försvara Sverige vem som än angrep oss. Jag tyckte pappa visade civilkurage, det var inte riskfritt att ta ställning. Tyskland gick fram som en ångvält över Europa, Ryssland och Nordafrika. Ockupationshotet hängde över Sverige. Det var säkert många som hade välkomnat tyskarna. När förhöret var slut räckte pappa honom handen men han tog den inte. Några månader senare var pappa död, då blev kusinen förmyndare över oss barn som inte var myndiga.

En natt i juni när jag inte kunde sova på Björkhaga skrev jag ner detta: Jag skall skriva om glädjen en sommarkväll när jag var barn.

Lördagskväll i juni månad. Solen i väster lyser på vårt hus. Mamma i köket kokar kalops till söndagsmiddagen. En härlig doft från skog och blommor, solen gyller på tallskogen. Penséernas ansikten tycker jag om att studera, de ser ut som kattansikten. Radion spelar dragspelsmusik, det är Spelmanspojkarna från Göteborg. Pappa jobbar med rabatter och gångar. Det är han som anlagt trädgården. Terrasser bygger han sten intill sten. Hugo, Ella och Inger har cyklat till Bönered dansbana. Kurt och Sven sparkar boll med Asplunds pojkar. Det är förstås krig i världen, pappa följer utvecklingen på radions nyhetssändningar. Han har en världskarta på väggen där han följer krigsutvecklingen. Hitler härjar men har fått bakslag i Nordafrika.

Kalopsen på spisen doftar gott, men vi får nog risgrynsgröt till kvällsmat. Mamma snurrar runt och är pratig, hon är duktig på att laga mat och att få ransonen att gå ihop. Bakar, syltar och saftar det är nödvändigt. Kaffekupongerna byter hon mot mjöl och socker. Pappa odlar mycket potatis och grönsaker, jordgubbar inte att förglömma. Vi kunde till och med sälja. Pappa och Hugo var med i Hemvärnet. Det var övningar varje lördag. När pappa kom hem hade han köpt hemvärnskola till Birgit och mig. Vi fick lördagsgodis.

Mina minnen låter idylliska, men det fanns mörka stråk. Det berodde inte på våld eller sprit. Snarare arbetslöshet, pengabrist, sjukdomar och död. Mamma kunde rimligen inte ha tid med oss alla barn. Hon var duktig att sy. Om vi fick kläder från rikare släktingar, så ändrade hon och fick ihop snygga kläder. Men hon gav sig själv utrymme, tack vare det kunde hon bemästra sitt jobbiga liv. Pappa däremot hade perioder av tungsinne. Men jag tror att vi barn tyckte han var rättvis och omtänksam. FARSAN VAR SCHYSST!